Jag har mina ord
så nära inpå, genom åren
är de här då jag vandrar.
Ger mig känsla så jag förstår
att livet dagarna randar.

För om ingen benämner vacker
himmel som blå, hur ska jag då
förstå när den grånas.
Hur ska kärleken mellan oss
två vara mer än tillit som lånas.

Om livet var stumt
inget tal ur min mun,
bara läppar som frågande rörts.
Skulle du då kunna lita på
kärleksorden som aldrig hörts.

Jag hör dig här nu, du
kommer hem.
Hela dagen har
du varit borta. Och möter dig i
dörren åh, det gör jag än
med dessa tre orden
korta