Falskeligen har du skyllt mig för
att springa fortare än du
jag som så ofta är blek och trött
springer all saktare nu.

Dagarna försvinner genom månadsintag
och sekunder göms i alla timmar
här har graviditionen mist sin lag
och det är natt när mina solglasögon immar.

Ingenting är längre som förut
när mörkaste tiden stundar
all energin tar hastigt slut
det är oftare nu som jag blundar.

Vänta då på mig, håll ut din hand
ingen är lättare än mig
turligen når snart våren sin rand
då blir det jag som får bära dig.