För allt, tysta.

Jag kan vänja mig vid dig.

Såsom du talar utan mina genvägar och

hur jag förstår dig utantill.

Jag har dig väl läst.

Dina ord har byggt min kudde och
du vilar hos mig.

andetagen om och om igen.

Din rygg är klädd. Den är packad och
redo.

Min är litet böjd, ännu.