Ibland när jag sitter
för mig
själv
och tänker.
Så får jag en
känsla
av att jag
var otillräcklig
för dig.
Att allt jag
var
inte betydde
någonting.


Att jag var
som en kall
vind.
Som
svepte
förbi.
Var jag en vind?


För visst gav jag dig
skratt
när dina tårar föll.
Det har du väl inte
glömt?


För om du
har glömt
så är det ett
tecken.
På att jag
bara
var en
vind
som svepte förbi…..