jag skottar bort snön, strax under naveln
där som säd en gång vuxit till skörd en höst

jag ser min världs mitt, bogserar kraften där ur
upp mot revbensskog och hjärtdamm, frigör

att allt kan vara så lätt
viskar jag till mig själv
att allt kan vara så lätt

lättare än sommarljum vind från havet
lättare än en halv tum solprakt kring midjan

en höft att röra
ett hjärta att föreviga
en kyss att försegla

ett öde