Man rotar knäböjd och ryggböjd och armsträck och gräver i hyllor och skåp, man river och sliter i anletes svett för allting bara måste ju bli färdig och timmarna passerar en efter en och
ständigt och jämt hittar man små saker som
man bara måste se igenom och hamnar sittandes med ett brev, en anteckning eller med ett fotografi kanske en leksak och allting tar en sådan förfärlig tid för man måste ju titta, läsa och minnas och innan man vet ordet av har det mörknat och man har bara kommit en liten liten bit.

Men själen har vandrat år.