Guds öga vakar alltid över mig för att finna möjligheter att forma om och vägleda mig inifrån och ut som alltid är Den Helige Andes väg.

Glädjen över att möta Gud bör alltid fylla mitt liv men först måste mitt liv begränsas och dragas samman till en inre trängre krets av mig och Den Helige Ande.

När så den vänskapen blivit alltmer fängslande och bindande kommer intressesfären att vidgas. Det finns en bestämd och kärleksfull avsikt i detta att för en tid avskära mig från annat arbete och andra intressen.

Att verka utifrån och inåt, från de stora intressena och längtan efter livlig verksamhet och världsomfattande rörelser in emot den inre kretsen, mot livet med Gud, det är fel väg.

Därför måste Gud så ofta börja vänskapen med att skära av de band, som binder mig vid den yttre och vidare kretsen.

Då jag sedan vunnit styrka och lärt min läxa i denna inre krets, kan jag vidga mitt liv, men då arbeta inifrån och ut.

Jag tar då med mig inflytandet från denna inre krets ut till människorna som jag kommer i beröring med.

Det är detta som måste bli min livsväg om jag vill tjäna Gud. Det är Andens väg som vi människor så ofta missar.