Vaknade

med käftsmällen
genom hjärtat

ville inte ville allting annat

stegen.
I min mage samsas ovädersmolnen ihop och
mina lungor väjer inför andetagen.

Ett och ett i sänder.

Tror du att jag backar tror du att jag lägger locket på? Då tror du om mig
som havet inför kylan som lägger isar

så tunt så tunt.

Jag har dig inför mina ögon.
Jag vill inte se jag ser ser ser.

Har du inte vägen framför går du inte?

Och det vrider sig i magen

inte. Inte igen.

Och man står där i yrsnön med bara händer och kylan
äter sig in.

Bara.

Vi kan ensamma stå så.

som speglar de dagar som faller.