försöker skriva en önskelista men tvekar

listan kan bli lång 

de säger

sätt ord på dina drömmar och drömmarna slår in

det är den där rädslan som dök upp någonstans på vägen

så nu viskar jag bara tyst i min ensamhet

och livet känns torftigt och tomt

för varför skulle jag ha tro och hopp och kärlek

vem är jag att tro

vem är jag att hoppas

övermod

har inte modet att önska längre

det har varit för många vändningar 

och blad har vänts på blad

så vem är jag att önska när drömmarna syns avlägsna 

som ruiner av ett slott

de säger be och dig skall givas men jag viskar bara tyst

rädd för att höras

tårarna har krävt sitt