Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När jag minns Palestina, så ser jag detta.




Barnet mitt

 

 

Barnet mitt jag ropar

efter dig.

Jag har inte lämnat dig

det får du aldrig tro.

 

Det är soldaterna,

som håller mig borta ifrån dig.

De riktar sina gevär

och slänger in mig i ett rum.

 

I rummet mitt som består av betong

badar jag i blod och tårar.

Och jag skriker så högt

att jag tappar rösten.

 

Barnet mitt förlåt mig

jag kan inte leta efter dig.

Mina tårar rinner

och hjärtat brister.

 

 

 




Fri vers av Manal
Läst 498 gånger
Publicerad 2005-12-10 00:27



Bookmark and Share


  Dilsewat
Många bilder du ger upphov till! Dessa rader berör mitt innersta!
2005-12-11

  Rublev
tack för att du delar dina minnen
känns som om också mitt hjärta vill brista...

(orden är så starka i sig själva,
behöver egentligen inte förstärkas med fetstil)
2005-12-10
  > Nästa text
< Föregående

Manal
Manal