Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det här känns som ett annat liv, men det är mina ord även om snart 30 år har gått sedan de skrevs. Den dikt jag skulle vilja skriva är en som får den som känner igen sig här nedan att istället känna igen sig i Själens stjärna (textId=1246327).


Lindansaren

Jag dansar på en lina
högt uppe i skyn
Jag spelar ett spel
Jag spelar en roll

Jag ler för att dölja
skräcken för fallet
Jag ler, för rädslan
är mer än jag tål

Ingen får se
min ångest inför djupet
Ingen får veta
vad jag gömmer

För avgrundens mörker
är djup som natten
Och tanken på mörkret
kall som is




Fri vers av Mattias Alveteg (Lavtege)
Läst 512 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-01-26 08:37



Bookmark and Share

  Filosofen2
Möta rädslan, le mot den är det samma som man kommit över ett hinder. Att gå på en lina och veta att varje steg kan vara det sista, men ändå klara det, bringar hopp, tro och en strävan efter något nytt. Då man når botten orkar man inte sträva längre, utan man har två val. Gå under eller klättra upp sakta, sakta, för att komma upp och se ljuset, hoppet och tron igen.

Tack!
2011-02-28

  Anna*
Snyggt är det! Applåder
2011-01-26

  Just Emotions
snyggt poetat!
2011-01-26

  Mow Dean VIP
Riktigt vackert, enkelt och säkert.
Jag vill själv skriva så kort - men det är svårt.
Bravo!

/Mow Dean
2011-01-26
  > Nästa text
< Föregående

Mattias Alveteg (Lavtege)
Mattias Alveteg (Lavtege)