Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett knippe tonårskänslor, nertecknade kanske ett halvår efter lindansaren…


Lindansaren II

Håll mig hårt
Jag är rädd för mörkret i mitt inre

Ni fick mig att våga
mista
balansen

Nu faller jag ned
i min själs avgrund

och mörkret,

                ovissheten

                       och er närhet

                                          skrämmer mig

Lämnar ni mig nu
slår jag mig mot mörka klippor
och går vilse på ravinens botten

Lämnar ni mig nu
stänger jag min dörr

Kanske för gott




Fri vers (Fri form) av Mattias Alveteg (Lavtege)
Läst 416 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-01-27 07:51



Bookmark and Share


  Filosofen2
Hårt att falla om man inte vet om någon tar emot, slänger ut en livlina, sträcker ut en hand eller bara tappar upp ett varmt bad, så man kan värma kroppen. En kram för att värma själens alla svarta gångar.

Spillrorna efter fallet får man sopa upp på egen hand, för att klistra tillbaka de, eller så bär en ängel en längs den svåra stigen.
2011-02-28
  > Nästa text
< Föregående

Mattias Alveteg (Lavtege)
Mattias Alveteg (Lavtege)