Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som flyter omkring




I vassen sticker vassa stenar upp överallt


Dagen är tung


Den ligger töckenlik




Bortgången förundran

Bränner i hals...




Havsbotten bär sten

som

River upp fotsulor

så ömma

av




Lång

Långsam

Vandring




Gråten närmade sig stranden


För länge sen

Tog aldrig iland


Blev irrandes som morgondimman...





Simma långt

Längre än du egentligen kan




För botten och hav är aldrig någon vän med stranden...















Fri vers (Fri form) av Jazz-75
Läst 358 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-02-01 19:27



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Vassa armbågar vid strandkanten och en dag som tycks tung och töckenlik. Den här texten känns som någon form av kamp präglad av en lång vandring där fotsulorna blivit bara alltför ömma och nötta på vägen. Det bränner, stenarna river och kanske tvekar man mer än en gång på varför man alls fortsätter att gå och vart man egentligen är på väg. Och gråten irrar som en diffus morgondimma i bakgrunden någonstans ute i havsbandet även om den lyckligtvis inte tar sig i land och översköljer de låga och sårbara stränderna. Det här känns som en strävsam dikt som ändå mynnar ut i någon form av trots och fortsatt livslust. Fastän man inte alltid tror det så kan man ändå simma långt, längre och vidare, och det inger en känsla av hopp. Drömmarna finns trots allt kvar och dikten pekar också i riktning mot en uppmuntran, en tilltro och en stark maning till självtillit.
2011-03-01

  spellbound
Mycket mycket bra! "Gråten närmade sig stranden" raden, är fantastisk!
2011-02-02

  Larz Gustafsson VIP
Hav bär alltid längtan.
2011-02-01
  > Nästa text
< Föregående

Jazz-75
Jazz-75