din tunga
så varm och världsvan
känner mig som ingen annan
når dit ingen annan har tillträde

dina vackra starka händer
över min kropp i skenet
av spegelskärvorna som jag lät
smeka min kropp

dina lekande fingrar
som snuddar vid min ärr
du känner till dem alla
ändå stirrar du dig blind på
fördjupningarna på min arm

du speglar ditt dolda
på min nakna kropp i månskenet
du smeker mig varm
av trygghet som aldrig funnits
utan dig, som andas din skönhet

du är min drog, jag aldrig kan
få för mycket av
du är mitt gift,
då jag törstar mig till fördärv,
för när jag tvingar dig till färg

är du inte alltid min,