Sänder dig korn,
tanken på den röda jorden
det dallrande slutet på dagen
du vet vad jag sänder dig


jag blev kvar där
mellan korsen i plåt
på de evighetsstora fälten

och i fläkten
från kvinnornas tyll
i gult, brinnande orange
jag fastnade i det röda
mitt allt fastnade där

bara stommen vände åter.
så det finns ingenting nu

jag kan ge dig


Du.
jag vill kalla dig min.
men du är inte av ägo.
inte heller jag. inte att äga


vi fick bara ögonblick
att gå med kropparna nära.
tankarna närmre.

för silvermynt fick jag närma mig
dina torra läppar för en stund.
jag kunde aldrig stanna.


aldrig någonsin har jag kunnat stanna.
ändå blev jag kvar där.
långt efter jag vänt åter.

Du.
när jag vaknar är jag kvar
under den förödande solen
jag ber för regnet

och jag slickar i mig
önskan att få tillhöra



Du.
sa alltid som billy joel.
att jag hade ett sätt.
sätt dig nära solen en dag.

och vet om den röda jorden.
ingen annan vet
hur dina fotspår ser ut just i den


Du.
jag skriver igen

om inte,
är det för önskan att kalla dig min.