Du skrattar

som en mjuknalle i öronen

och vi håller du vi

känner varandra som

 havet gör sin botten och himlarna sitt nav

är vi

Där du daggar om morgonen

är jag vaken och grodd.

För orden finns men har svårt med sin utformning

hur jag känner, hur jag vill

åldras

som ett vi och aldrig

tveka.