Jag har insett att jag måste ha utvecklats en hel del i mitt skrivande. För sen ett par månader sen får jag nu applåder/kommentarer från alla de personer som jag ser upp till här. Det är klart, att alla andras kommentarer/applåder inte värmer mindre för det, det är alltid lika kul.

Jag menar mera att jag tänker tillbaka lite på hur det varit förut och jag blir helt förundrad över att så många, och speciellt de jag ser upp till, uppskattar mina verk. Det känns så väldigt bra!

Jag har varit medlem på den här sidan sen 2006, och att nu det senaste halvåret iaf, fått en slags bekräftelse på att mitt skrivande berör och har utvecklats, det känns så underbart. Speciellt när man skrivit så länge.

Varje gång jag ser att någon person, vem som helst, kommenterat, eller applåderat, så blir jag lika chockad varje gång, att någon tycker om det jag har skrivit. Jag ser inte direkt mig själv som bra på något över huvudtaget, men skrivandet och dikterna framförallt, har varit en stor tröst för mig sedan jag var 13. Och att se att det faktiskt finns de som uppskattar dem får mig att inse, att jag kanske kan skriva ändå.

Det är klart, att det senaste året har varit en av de svåraste i mitt liv, och de senaste 4 månaderna de absolut värsta någonsin.. Ända sedan mamma dog i december så har mycket förändrats. Och jag antar att mitt skrivande har följt med i den förändringen också.

Och det verkar ha varit till det bättre.

Så, till alla de som kommenterat, applåderat, eller bara helt enkelt läst:

Tack så väldigt mycket!