Bara såsom ledsamheter kommer ibland. Lite i sänder sedan som ett stort hån mot

lugnet i hjärtat.

Jag skulle inte börjat andas mer sakta, jag skulle inte.

Bränt är det, broar och nygrönt gräs och mina händer mot det svedda, svarta,

sorg och saknad gör så ont tidiga timmar av en dag.

inte mindre mot kvällningen men jag drömmer aldrig då.