För jag har kikat över axel med snabba ögonkast

bakåt vem kan anklaga det

det som har hänt har format mig

kanske till det  bättre

kan jag veta det?

Jag har bördor om rygg

somligt tyngre än annat

men vem är jag att klaga om det

dessa bördor som hos mig stannat

Rikta mina ord

Jag blir inte galen för det

jag är samlande som en forntida kvinna

vi har en hel del att förlora

men massor att vinna

Vad gör väl det om vägen är trång

en aningens överbefolkad

mina ord mina ansiktsutryck

är det enda jag tolkar

Och du har lärt känna mig

genom orden år efter år

du vet att jag vandrat i ogräs en tid

att min vandring varit svår

Men i dessa livets ögonblick

har jag min brasa jag sjunger rätt ut

och med detta kan jag leva

tills dess att min vandring tagit slut