Vårvänslas

skogsdungern ljuder av doft

och mossan är förförande len

Ängslas intet

vi är ju blott stoft

och vi har vår uti våra ben

Kom i mitt famntag

du sommarnattsman

dölj ej rosor, jag ser dem ju nu

i allt sådant kärlek du kan

Inatt har vi vänslat

lek älskog vi två

i det som somliga kallar liv

härifrån vidare vi nu ska gå

mot evigt i väldigt kliv

Vad sommar gör mot hjärtan i rött

vi aldrig kan förstå

men om det får oss att må väldigt gott

vi annat kan försmå

Vårvänslas, solen är ett par timmar bort

och månen styr oss nu

den som kan få mig att drömma mig bort är

du, du du!