Vind räck om

virvla mig högt och lätt

säg mig, vartåt sänkte sig skymning

hur kom det sig att natt blev dag

och

jag blev din

jordning.

Tänk att tusenden blickar ner

långt fler än så som föll

att dina händer såg mig

men det var mina andetag som höll

För när två faller samman 

en sådan natt där

bränder sprids för vind

då föds det något stort och starkt

ur det våta på din kind.

Så nu står vi upp och möter ljus

ett gryende stort i sig

och ska jag vara någonstans

där natt blir dag

så ska det vara med dig.