Det var i går som dagar vände sig som dagar

fick nytt ljus.

Fast än ingenting förändrat sig

det såg ut som vanligt i mitt hus.

Kanske var det en droppe vett som

äntligen slank in

 kanske var

det spegelbilden eller en ostängd grind

Men jag sprang ut som slagen av allt

men hur dumt kan allting vara, ska det växa

ogräs överallt?

Nej tack jag är inte med jag vägrar, nu är det slut!

jag tänker inte binda mig själv mer nu

när jag äntligen hittat ut.

Och ute sken solen och himlen va så där blå

som även tankar kan bli och som man älskar så

Och jag tog av mig skorna, jag sprang som besatt

ja, det är ju klart man gör så när man hittat

sin dyraste skatt och

det var jag.

För i allt finns en glädje

ett sätt att leva som jag valt

Jag vill inte bära ryggsäcken

alla hänger därbak

jag vill inte vara tyngd när jag kan gå fri

och fri är det alltid bättre att bli.

För så hände det sig en vanlig dag som de flesta andra

att jag såg mitt jag och valde att tillsammans med det vandra.