Jag kände dig inte
Träffade dig aldrig
Troligen hade vi skilda åsikter om det mesta
och det språk du sjöng på var inte mitt

Men din nakna smärta och din obrutna kampvilja
i din självutlämnande musik
lämnar mig inte ifred

Kanske satt jag där och lyssnade i sommarnatten
även den 13 juli 2010
när du plötsligt rycktes bort


Kanske satt jag där även den kvällen
och funderade över allt lidande,
över upplevelser som aldrig lämnar en
men som omformar de överlevande

Du dog i frihet,
men upplevelserna från fängelset "frihet",
sorgen över dödade kamrater
bar du det med dig även i döden,
eller är du fri även från detta nu?

Eller innefattar kanske sann frihet även de smärtande minnena?