Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Törnerosor

 

 

Bygger en mur
högre än hög
klädd i de vackraste Törnerosor
Varför kan man fråga
kämpar jag mig så ofta upp till dess kant

Solens hetta torkar snabbt
blodet på min sargade kropp
Rosornas förädiska doft förför
förgör alla förhoppningar
om att här kunna läka

Andra sidan
varför så lockande och pockande
av det som en gång grönskade där
finns bara en snabbt hopräffsad lövhög

I min framtids trädgård
skall inga Törnerosor längre växa




Fri vers av eee
Läst 694 gånger
Publicerad 2006-01-03 22:47



Bookmark and Share


  Rublev
Stark och smärtsam men samtidigt lite gåtfull bild som du målar upp.

Muren, vacker och tillsynes oöverstiglig, döljer och utestänger det som en gång var. Men diktjaget väljer att igen och igen såras för att få en skymt av... ja, av vad då? Där bor inga drömmar längre. Ser de smärtsamma klättrandet som en väg till insikt och hopp. Att gång på gång låta hjärtat få se ödsligheten i det som inte längre är och så till slut övertyga det om den framtid som det levande nuet bär i sin famn...
2006-01-05

  Cinemiracle
Klarsyn, insikt, framåtsträvande. Ett steg upp, en fråga och sedan drulla ner igen en bit. Fast det är bara att klättra, kolla och såsmåningom inse att den vackraste trädgården växer i ditt hjärta, när det inte längre känner några taggar. Tycker mycket om din dikt som strävar framåt samtidigt som den bejakar både nuet och förflutenheten. Heja!
2006-01-04
  > Nästa text
< Föregående

eee
eee