Runda Måne, blek men klar

mitt allt där jag vilar

innan du vet ordet av

mina drömmar till dig ilar

Likt Poeter sång jag

färdas vid dig natt

att se och leka som ett barn

med stjärnorna tafatt

I drömmar vävda noga till

av nornor med sin stol

färdas jag drömmars land

till morgon då tuppen gol

Väta nätter med sin droppe

har tårar i björkars frans

och finge jag vara en av dem jag hade en

likadant

För livet utan drömmar 

är så svart så mörk som natt

ingen kan väl genom detta ana

att nätter sinar drömmars sans.