jag har vandrat
genom dagar
i ensamhet
genom skogar av förtröstan
gråt och stilla sorg

över

dagar förspillda likt en tappad kanna mjölk

men,
så oändligt mycket mer av trasighet

stigar jag trasslat mina fötter
rötter att snubbla på
falla, genom
lager på lager på
en aldrig sinande verklighet,
klistrad på näthinnan

aldrig levd

utom lapande i smutsen och gruskorn,

sol och måne, vindar från öst, vatten mot vin,

vandrar vid min sida
dagar
genom eld
vatten luft

jord,