Be mig inte att kliva utanför min dörr,
utanför min enda trygga värld.
Låt mig få sitta på mitt rum
skriva och betrakta världen från fönstret.
Snälla tvinga mig inte att ta det steget,
att gå ut i det orörda och höra en massa ljud.
Jag vill inte känna en massa blickar eller
håra någon som ropar mitt namn.
Så därför tvinga mig inte att ta det steget
för om du gör det,så komemr jag att falla ihop.
Låt mig betrakta världen från mitt fönster
det som är mitt enda skydd.