Redan medlem?
Logga in
hovarna rör upp dammet längs horisonten
det var länge sen det regnade, men jag känner trycket över bröstet, trycket över himlen, över mörka vatten som en hägring. och det var länge sen horisonten brann, i rosa rött skimmer, men jag känner hettan på mina kinder, hettan som dallrar luften över dammet, över vägen mot horisonten som en hägring. och nog var det länge sen jag tillät mig känna, lät mina tankar flöda fritt ovanför mitt huvud och röja snåren mot gläntan jag vet väntar mig i sol
Fri vers
(Prosapoesi)
av
kerstin skriver
Läst 188 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2011-10-28 12:38
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |