Du är solen, jag är natten.

Du är vatten, jag är öken.

Du är trösten, jag är gråten.

Så rör vi oss långsamt, genom torra dammiga, gömmer oss för prärievargar, från varsitt håll, på samma gång. Möter du mig. Läker. Gryning.

Du ger, och jag tar.

Kanske du ser, det som är,

jag.