En hand – hans – sträckte ut fjärrkontrollen mot stereon och stannade Joni Mitchell i spåren.
”Tack så mycket” sa hon kort, blundade med huvudet mot soffkudden. Började redan bli bakfull. Men det ingick inte i hennes personliga manual att visa det – inte för svärföräldrarna, inte för deras son.
”Varsågod.”
”Jag lyssnade på det där” sa hon. Balanserade en iskall kvicksilverkula mellan ögonen. Slöt dem.
”Tove, du sov.”
”Bull. Jag drömde mig bort.”
Soffkudden var varm, för varm, och varje söm i tyget stack henne i huden. Helgerna var hennes hudkänsliga tid. Hon hade aldrig gillat whisky men tagit en skvätt i botten på ett vattenglas när Micke och Mickepappan hade tagit var sin.
”Det gick väl rätt bra ikväll, tycker du inte det. Vi skötte oss rätt bra” sa Micke.
”Din pappa och Christina Aguilera junior…” sa hon.
”Jag tycker det gick bra” sa han. Paus: lekte med fjärrkontrollen. Säger: ”Pappa verkar lycklig.”
”…och Christina var krystad” sa hon. ”Brösten strax under hakan. Jag fattar inte att hon vågar lägga sig ner. Hur gammal var hon?”
”24.”
”Shit Micke” sa hon. Log trött. ”Din styvmor är sex år yngre än du.” Hon satte sig upp, kvicksilverkulan följde med. Ett smärtesmycke mellan ögonen, en kristall till kastmärke. Hennes relationskastmärke.
”De tog nyheten bra” sa Micke. Undersökte sitt whiskyglas; tre droppar på botten. Tog dem.
Toves kvicksilverkula roterade.
”Tjejen var krystad hela hon. Naglarna sen. Drack espresso med lillfingret som en skorpionklo..”
Hon satte armbågarna mot knäna, stödde kinderna i händerna. Masserade tiningarna.
”Magdalena var generad” sa Micke. ”Sitta här hemma hos ett par, hennes pojkväns son och hans fru,, och få höra att partyt är över. Pappa blev blek, såg du det?”
”Hon verkade mest intresserad av att du fick behålla lägenheten. Han ser väl pengarna i den och jag klandrar honom inte. Men jag har fan minnen kvar jag också” sa hon.
Stark svart espressosmak i munnen som mörk, bitter choklad.
”Tove, vi pratade om det här.”
”Kan jag inte få sova över i alla fall?”
”Vi kom överens.”
”Du kom överens. Du!” Hon lutade sig tillbaka i soffan. Kvicksilverkulan genomborrade henne.
”Tove, somna inte. Ska jag ringa efter en taxi?”
”Jag vilar bara ögonen.”
”Du sover inte över ikväll” sa Micke.
Tove lutade huvudet bakåt. Nacken vilade mot soffkudden igen. Hon var inte trött, inte ännu.
Tittade upp i taket och möblerade om lägenheten på nytt. Gardiner, posters, tidskriftssamlare i bokhyllan, böcker, skivor, digitalbilder, pumptvål på toa och golvdraget i sovrummet. Hennes roll i scenografin. Som illustrationer utan färg.
”Jag kommer alltid att bo kvar här” sa hon. ”I en form eller en annan. Du kommer att känna min närvaro trots att tandborsten och schampot är borta. Det utrymmet lär du aldrig kunna fylla. Alla badrumsskåp är gjorde för par i åtanke, det är därför de har flera hyllor.”
”Vad pratar du om?” sa Micke.
”Skit samma” sa Tove. ”Jag är bakfull och jag är kåt och du kan inte – vill inte! – hjälpa mig i något av fallen.. Så skit samma med allting.”
Hon borrade ner örat i kudden. Micke reste sig ur soffan, gick fram till henne.
”Du. Somnar. Inte. Här” sa Micke.
Hon sjöng:
”Nu kan få mig så lätt, så lätt…”
Blundade nu; kvicksilverkulan frös och kokade med varje pulsslag.
”Vilar bara ögonen och försöker tänka på nåt annat.” sa hon. ”Kommer din styvmor att hjälpa dig möblera om här när mina grejer är borta. Justera ungkarlsimagen åt dig?”
Micke tog glasen från bordet och gick in i köket. Spolade i kranen. Slamrade i diskmaskinen.
Blåste ut ljuset, vädrade sovrummet. Hon låg kvar och kände välbekanta dofter i sofftyget.
”Jag går snart” sa hon blundande. ”Spela klart Joni Mitchell så går jag, jag lovar.”
Micke var tyst inne i köket. Sedan ringde han efter en taxi.
”Fem minuter” sa Micke när han kom tillbaka in i vardagsrummet. Hämtar du dina böcker i morgon?”
”Nej” sa hon. ”Senare.”
”Partyt är över, Tove” sa Micke.
”Spela Joni Mitchell en gång till. Det är du skyldig mig.”
Hon slog upp ögonen, såg på honom den jäveln.
”Spela låtfan!” skrek hon och slängde kudden på honom. ”SPELA SÄGER JAG! Spela Joni så är jag definitivt borta sen.”
Micke tog fjärrkontrollen till stereon; Joni Mitchell började om och partyt var över för deras del.