Mellan släckta hus och mörka skogar
brusar däcken mot fuktig asfalt
Jag är på väg bort, igen
i alla dessa mil ska jag spela
dessa låtar
som påminner
om dig
som värker sig in
vrider runt
i alla dessa mil ska jag tänka
dessa ord
spökar din röst i mitt inre

Hoppas att resan blir lika plågsam
som du sagt
att dina dagar, utan mig
blir "suckiga"

Smutsen på vindrutan vill inte släppa
plågsamt kletar sig skitiga tankar fast
tankar som inte ska finnas
finns
när spolningen slutar fungera

när jag beskrev dig
igår
pratade om skillnader
insåg jag...

Vägmätaren påminner
visar obevekligt
avståndet som växer för varje sekund
varje minut
fylls av vetskapen
jag är på väg
bort

...allt annat blir smått

 jag,  den som försvann
Plågsamt ska jag känna
ska jag ha ont
långsamt

"I finally found someone"


Du är för mig

         Massor


Genom alla dessa mil
Bortom skogen
innanför mörkret
skymtar ljusen
de små ljusen som lyfter
lättar

De som bor där vet inte
känner inte till
värmer sig
tittar inte ut

Jag hoppas du lever på känslan
av mig

svänger in på uppfarten
det dunkar i bromsen

hon har bromsat fel

Det lyser i mitt fönster
I fönstret som borde vara
mitt hem
Lämnade det tänt
ville känna
"hemma"
 
stannar
alldeles tyst
mörkt
kallt


det är tomt på insidan
innuti
lite kallt

klär av mig
ligger på rygg
blundar
sakta
leende
känner försiktig


hennes doft