Ja du Annika - skrivandet styrs varken av de vanliga dimensionerna, upp, ner och till sidorna, eller av tiden igår, idag och i morgon. Och så struntar den ju helt i dig eller mig.

Nej jag tar en bit från dig, den läckraste, syr in den i mig och täpper till de största hålen. En tidlös tanke fyller jag med enorma rymdlösa känslor så vekligheten i mitt arma liv faller i skymundan. Jag har upphört att ta tåget, eller bilen, eller båten eller flyget - de är oanvändbara - där de rör sig med snigelfart. Sniglarna i mina ord har du där hos dig på ditt morgonbord på momangen. Smaklig måltid!