Hon var en lutande stör mot en ladugårdsvägg
inhämtad, kvarställd

som pulsslag lät vinden slå i portar som för längesedan
blivit hängda på sned, sol lät ögon spela i tomma
fönsterhålor som inte såg tillbaka på.

årsgräs långt på tegar.

som om hon hade hår att piska om natten som om att hon var.


gråmenad och gisten

silverstrimmad lät månen sitt över skuggorna
motade bort det unga bruna.


räknade vakarna i sjön bland vassens gömslor

somt rörde sig aldrig mer

bara livet.