och jag är rädd för att ingen vill ha mig och att du tycker att jag är ful
att ingen skulle vilja leva med en sådan som jag i lust och stor nöd
därför att mina fingrar är skadade av alla krig jag utkämpat
och mina rum fortfarande doftar av hasch jag aldrig rökte själv

och ibland är jag lugn som en filbunke även om världen snurrar likt en karusell, snurrar kring min axel och i samma snurr lossar också våtrumstapeten som täcker min hjärna
då blottar jag cortex som svagheter
som om jag vill hacka in skruvmejslar i kvinnors halsar bara för att de redan har hittat män som kan stilla deras hunger, män som kan tänka sig att orka leva med dem ända till de begravs av någon begravningsentreprenör en dag i sköna maj

för det finns svårmod att packa ner i trunkar
att bevara inom i dagar, i år, i årtusenden
eller rätt och slätt en sekund eller tre

ibland skaffar jag mig älskare
långt bort ifrån
som från skåne eller haparanda
som kan åka i sina bilar
till mig
de dagar då jag längtar efter dig

som kan fylla mig med något
med säd
änglavingar, kraft
med tålamod
att stå ut
stå ut
stå upp
stå rak
rak i ryggen
rakryggad tålmodigt

och ibland önskar jag att du inte finns
det vore enklare då
att leva
att somna om kvällarna
utan dig för alltid