Min hjärnas mönster är otydliga nu
Det mesta ligger löst
Hyllorna, pärmarna och mapparna är tomma
Det andra slängt på golvet
I oordnad oreda.

Förr var det mer ordnad reda

Nu
Vill den inte mer
Vill inte se klart, inte bakåt och inte framåt
Definitivt inte framåt. Eller här och nu.

Den vill bara se sig själv ett tag
Ge sig själv rätten att säga nej
Och jubla ja...

Så enkelt
Så livsomvälvande svårt