ett hjärta
ödmjukt och ömtåligt blottlagt
fullt med grumlig vilja
önskan
längtan
kärlek
rädsla

naggat i både kanter och djup
av svek
brustna löften
raserade förhoppningar

hålet letar läkning
i mej själv
i min egen egenhet

så länge anpassat
så länge undanträngt
tar det nu plats

pulserar
vaknar
skriker
skrattar ler och gråter

längtar stillhet
längtar rörelse

lever runt
mitt i min
trötta vintriga
sorgsna kropp

ger en stunds värme
som den flammande eld
från gårdagens nyheters
pappersremsor

lika skört
lika innehållsrikt

lika
skräckinjagande
som
trösterikt

ödmjukt blottlagt
för mej att leva
dess ännu grumliga vilja