de är vita nu  

så annorlunda  

det grönskande livets färg finns inte kvar längre

och jag inser att jag också älskar vinterträden

frusna grenar täckta av pudersnö 

inte längre kala efter lövfällningen

spröda och vackra kantar de min väg

jag tänker på sockervadd och maränger

och isande skönhet

när solen letar sig mellan snötäckta grenar förnimmer jag känslor

känslor av vår och 

ja kanske hopp 

jag förnimmer början till liv och rörelse i mitt frusna vinterhjärta

det är kallt men kylan bär ändå en värme

och ja

även vinterträden är vackra

om än kylan sticker nålar i min kind

och intet syns av livets gröna färg 

så vet jag att allt har sin tid

jag höjer blicken

ser skönheten och lugnet i hoppets vita skimmer

så ja

visst älskar jag också vinterträden

hur kunde jag tro nåt annat