hon tar på sin fulaste kjol, strumpbyxor som är beiga, en banlonpolo från sitt sjuttiotal och en allvarsam min. håret i slarvig knut som bibliotekarien i filmen alltid har, när hon tar av brillorna, släpper ut håret och ruskar till blir hon den undersköna. koftan är ny men som veronica sa så undrar ingen vart den är köpt, diskret läppstift som kunde vart den egna blekröda färgen på hennes läppar och smycken i silver, men inte många, två för att vara exakt

tänker att ingen märker
henne då, där hon går
ut i natten på kullerstenstrottoarer
som fördärvar hennes
stilettklackar

skorna gör hon inte avkall på