hon som normalt aldrig känner sig hemma
taxibilarna körde förbi henne en efter en där hon gick på centralbron, där man inte får gå, hon vet det. mycket väl. morgonljuset stack henne i ögonen, hon var sen, det visste hon också, mycket väl. eller tidig kanske. om man såg saken från ett annat håll. hon hade ju inte tänkt gå den här vägen tillbaka. hon gick här likafullt. inifrån lägenheten wish you were here önskade han nu stod hon blottad, naken, inför honom. orden hon skulle säga var de viktigaste på länge, de skulle vara de vackraste, mest målande, porlande som en bäck av kärlek bara ben och skorna i ena handen - jag är hemma nu
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 209 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2012-02-13 21:19
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |