För en stund känner jag att jag vill
men backar i nästa. Tja, jag ryggar
för det i mina ögon så livlösa.
Gissar att jag söker
människans inneboende smärta, vilja och kamp.
Jag vill så gärna
betrakta och leva
i tankarna
en träflotte följandes känslovågorna
till den första vågbrytningen.

Pelargonior får mig att kräkas
flatscreens ger mig huvudvärk
Skogspromenader är vämjeligt, havet likaså
Ge mig brustna naglar
en dikt om Döden
krydda med ångestskrik
och du kan få mig vart du vill.

Skaka mitt huvud i takt med speedmetal
och jag ska slicka saltet av din fotsvett.
Allt annat är sönderbrända grytlappar med hjärtmotiv
hemmavirkade ögonlocksvärmare
inpackad pepparkakssmet i frysen.

Mysiga hemmakvällar finns inte
bara sarkofagtillvaro i formalin med vaniljsmak
elektroniska underhållningsapparater
för kontrollerad koma i tid och rum.
Samvaro i goda vänners lag
för att visa det senaste inköpet
med alla prislappar och varumärken på rad
frenetiskt efterrapande dialogen
ifrån en passande såpa
då du för länge sen glömt
hur man egentligen umgicks.

Kräk hellre upp din senaste Kilkenny på bardisken
till tonerna av ett förvridet och plågat fiolsolo
och jag ska ständigt vara din tjänare.

Släpp ut ditt kokheta inre
osande av cynisk insikt
så ska jag tvinna det finaste nät
för dina tankar att vila.

Käkar du hellre ett halmstrå
vid en bortglömd åkerväg
än en förblödande rostbiff
injicerad av superlativ
vid världsmetropolens
största boulevard
ska jag skapa oändlig rymd
för din vilja att växa i.