tvenne män kom en dag
tvenne män så olika varandra

den ene kom med den röda färgen bak rustning av glans
han kom med begäret, med åtrån
och med suktan efter

den andre var blå som ärkeängeln
och ville bjuda mig sin kärlek
den villkorslösa, oavsett

tvenne män kom en dag
jag bjöd in den ene
och lämnade den andre utanför

i vattnet som porlade rörde han vid mitt kött
penetrerade min fukt och lämnade spår
av oro, av längtan efter mer

bak ekars grönska fanns tålmodig väntan
han rörde sig visst och hemtamt
med en inbjudan i sin öppna hand
och jag såg hans anlete, där som koltrasten bor

och hur jag levde livet i rödaste rött
hyllade lusten inom mitt kött
och jag tynade sakta men säkert
bort i en virvlande tango
och när kraften hade falnat
jag lade mig ner att sova
att vila, att grunna, att längta efter annat

och jag sov en natt i hundra år
drömde om en man som öppnade andras dörrar
men aldrig min egen
som försvann lika fort som han kommit
så när jag vaknade fanns frustrationen
i mina ådrors blommande nejder
för att vänta den andre, bak ekars stammar

för tänk om blått är färgen för mig
tänk om själen är mitt fäste
om kroppen endast är en boning, ett skal
ett skydd för att våga, fråga längtan, efter
villkorslös kärlek, oavsett

så ser jag ut genom fönstret i gryende dag
där ligger en inbjudan och väntar
för i det villkorslösa finns ingen tid
inga krav efter svar
ingen skyddande hinna som skaver

nej, där är allting öppet
som dörrar på vid gavel
där kan jag vara den människa jag är, oavsett