nervöst plockande med fingrarna
längs den svarta tröjkanten

går hon. jag ser henne ibland, med den svarta huvtröjan alldeles för stor, lite kutryggig, nästan försvinner hon in i det svarta, som skugga, som svår, som liten flicka tassar hon. berör, rör ingen annan, hon talar lite för sig själv, i skymundan. när hon sitter på badkarskanten och låter blodet sippra längs med den kaklade ytan. befriad en stund