från mina inkapslade lår
går en sträng nervositet
ända ner i vadmuskulaturen
en larv kilar runt benhinnan
som ett spår från ett brott

jag river en remsa hud
från en annan tid
styckar en bit inälva
(ja, ingen älva, utan typ en galla eller en lever)

jag bukspottar på alla och envar
som har den dåliga smaken
att tycka att jag är vacker

för när nacken har ångrat sig
ligger möglet och bidar sin tid
där finns brända mandlar i min hjärna
en bit vett har åkt ut

och änglarna har bränt sina skepp
när det lackar mot jul
de suktar efter en sedan länge död gud
som har skenat helig mot april

jag talar i tungor alldeles för ofta
och bajsbrunt är en färg att älska