Var är du som fyllde våra hjärtan med så mycket tro, hopp och kärlek
Gav oss glädje i samverkan av förtjusning och stor överensstämmelse
Delade av dig din börda för att orka bära vidare ditt kolli i dessa tider
Utstötte dina förtjusta lystringssignaler av oförfalskad själsfrändskap

Dina vingar glänste så av daggens rikliga sötma i gryningens timme
Ljuv är hela din skapelse för att förleda oss att tro mer än vi urskiljer
Gnider tjusande dina fina spröt för att roa oss med naturskön musik
Svarta stora och svårmodiga ögon tittar på oss med tåren i ögonvrån

Var är du ljuva varelse som musicerade så vackra scener i våra själar
Är vingarna svedda och brända och bidar sin tid för att bli fulländade
Ombildas du från en kokong till att bli den vackraste fjäril av oss alla
Vi väntar på dig igen och ser efter alla tecken när du åter ska komma

© Ann-Britt Berglund