Håller dig ömt i min hand och känner hur ditt hjärta slår så förtvivlat snabbt
Du lilla, lilla, fågel känner dig så vanmäktigt förlorad i denna obekväma värld
Jag riktigt ser hur du tänker hur allt plötsligt blev till ett virrvarr i ditt varande

Din smärta är min smärta och därför så vill jag hjälpa dig på alla sätt och vis
Lossar på det ondskefulla och vet att det tar tid för något att läka långsamt ut
Lilla, lilla, fågel du ska känna dig trygg för jag vill endast hjälpa dig att må bra

Långsamt, långsamt, förnimmer jag hur ditt hjärtas slag slår i normal hastighet
Det onda är på väg att långsamt lösas upp och jag kan till slut låta dig bli fri
Lilla, lilla, fågel du vet var jag finns om du någonsin är i behov av mig mera

Flyg och låt dina svedda vingar åter bära dig!

© Ann-Britt Berglund