Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

konturerna bleknar; undrar stilla

 

känner ansiktet
mot en spegel
aldrig reflekterad

sitt yttre
mot världen där,

det

 

bränner i det bleka, tunna
tunna

som lava nedför berget

stilla står
men tiden slår hårt mot

 

men,

 

jag känner inte längre
mitt ansikte

hittar inte hem
mina rum har suddats
ut

 

och jag undrar stilla

 

i dina händer

 

föddes jag där

 

 




Fri vers av kerstin skriver VIP
Läst 228 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2012-04-29 15:58



Bookmark and Share


  Casbah* VIP
du lyckas så väl med att få fram känslan i jaget kontra spegeln och de komplexa frågor därom, en farlig balansgång att texten blir lika flyktig och gränslös som känslan du vill ge - men du klarar det
2012-04-29

  Gunnar Hilén VIP
ja...jag tror vi måste återupptäcka oss själva med jämna mellanrum eller gång på gång eller när jorden skälver. upptäckten att inte veta vem man är, skrämmande och fylld av märkliga möjligheter.
2012-04-29

    ej medlem längre
Mycket bra skrivet!
2012-04-29
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP