Melodi: "I tro under himmelens skyar" (Sv. Ps. 228)


Fåtöljen är nu favoriten
där somnar hon alltid så sött
I sinnet hon känner sig sliten
och kroppen är också rätt nött
Hon sjunker ner och fäller gardinen för sin blick
sen känner hon sordinen, det händer på ett kick
Hon längtar pensionen
hon längtar pensionen
i tro hon då åter blir kvick


Hon ville hos Musan va’ nyter
precis som i sällare dar
det hjälper ej alls om hon ryter
hon längtar ju även en karl
Tillsammans de då flöge till skyarna som flytt
och ävenledes döge att sinnet göra krytt
så vittert hon flämtar
så vittert hon flämtar
tills andan hon hämtat på nytt


Hon längtar en massa i drömmar
ty livet går ofta i grått
och blodet ej hett längre strömmar
den tiden för längesen gått
Det flyter fram som lava, så segt och trögt inert
hon kliar sig i rava och somnar på sin ärt
Hon ville få sväva
och även få bäva
och känna en hand på sin stjärt…