..jag vet inte om jag någonsin kan bli lycklig. hur blir man det, förresten. har du något recept i bakfickan att ta fram. jag kommer ihåg att du ville skaffa dig ett riktigt yrke. eller var det bara en dröm. drömmar vet jag allt om. drömmar som flyger sin kos och drömmar som retas och drömmar som aldrig tar mig längre än till kanten av branten. jag vågar ju aldrig flyga. jag vågar aldrig leka som vi gjorde då. jag gör aldrig snöänglar på varandra längre och aldrig vågar jag ens erkänna för mig själv det jag verkligen vill. vad gör du när drömmarna dränks i trumpetljudet och lovikkavantarna inte hittar rätt knappar att trycka på. vad gör du när kylan biter i kinderna och det enda du längtar efter är en varm hand som kan smeka tillbaka skratten från igår. ibland känns det som om jag håller på att bli bitter, det känns som att jag saknar en instruktionsbok för det här jävla livet. inte för att jag skulle läsa den, det gör jag ju ändå aldrig, trial and error, men ändå. du förstår hur jag menar. då skulle lösningen ligga där i hyllan och vänta och jag skulle inte ha något att skylla på. kanske jag skulle försöka mer, leta mer, pröva mer. känna mer… det gjorde ont att skriva. men jag suddar aldrig. och inte byter jag stycke heller, jag skriver nog som jag lever, i ett enda flöde utan pauser. det kanske är det som är felet. det känns som om jag slutat andas..