stövlar på
fast kanske inte blå

traska många kilometer i skogen
som barn ta rygg på pappa trogen

långa kliv över tuvor och spindelnät
många korta steg mellan kvistar och snår
där öppnar sig då skogen och bjuder
en myr så grann likt en akvarell på ett ark

man nästan hör hur det sjuder

av vattnets bubblor mellan
grästuvornas sanka mark

bland myggor och knott får man kämpa

för att plocka de guldfärgade goda

men man får sin iver dämpa

då bara mogna i hinken ryms 

det bästa är när man tar
ett moget guldgult gott

från sin kvist och njuter
det solvarmt direkt på myren