bara godnatt,
i rymden mellan
dansande stjärnor och lämnade
bloss
där natt möter
gryning
emellan vargtimme

den som stör
den som gör
den som hör
den som bör

veta, leta, reta

sinnen

till nya dagar i förgänglighet
nya höjder där husen är högre
än
trädtopparnas nya skott

och så tänker jag att jag
bär

i en bucklig, rostig, smutsig

kärra

[ja, som min far och alla andra kallade mig som liten

kärran

och, nu är det bara han och kanske nån modig
på jobbet]

men,
och

så.. slänger jag alla jävla torra kanter
äter det göttaste i mitten och skiter i vad andra tycker
tänker det är deras
problem... men.. ja, men .. fan ,,, det blir ju


MITT

men,

satan i gatan och jävlar

vad jag undrar...

ett stjärnbloss bort

*